δια-σπάω · dia-spaō — LSJ
tear asunder, τοὺς ἄνδρας κρεοργηδὸν δ. Hdt. 3.13, cf. E. and Ar. ll. cc., etc.; ἐμὲ καὶ τὸν ἄνδρα δ. X. Cyr. 6.1.45; δ. τὸ σταύρωμα to break through or tear down the palisade, Id. HG 4.4.10; δ. τὴν γέφυραν, τὸ ἔδαφος, Plb. 6.55.1, Plu. Cam. 5; break up, SIG 364.10 (Ephesus, iii B. C.): metaph., διασπᾶν τὴν σύμπνοιαν τοῦ παντός Iamb. Protr. 21.λʹ:—Pass., διέσπασται μελέων φύσις Emp. 63; τὸ Ἀττικὸν [ἔθνος] . . διεσπασμένον ὑπὸ Πεισιστράτου Hdt. 1.59; μόνον οὐ διεσπάσθην D. 5.5; δ. ἀπὸ τῶν φίλων t
in military sense, separate part of an army from the rest, X. Cyr. 5.4.19; of army and fleet, Hdt. 7.236; δ. τὰς φάλαγγας break them up, Arist. Pol. 1303b13: —Pass., στράτευμα διεσπασμένον an army scattered and in disorder, Th. 6.98, cf. 7.44; of a fleet, Id. 8.104; τῷ διεσπάσθαι τὰς δυνάμεις to be widely scattered, X. An. 1.5.9.
metaph., pull different ways, πόλεις distract states, Pl. Lg. 875a; τὰς πολιτείας D. 4.48; τοὺς νόμους X. Cyr. 8.5.25; διέσπακε τὴν ἱστορίαν has broken the continuity of the narrative, Sch. Th. l.c.:—Pass., διασπώμενος distracted, πρὸς τοσαύτας ὑπηρεσίας Luc. DDeor. 4[24].1; ὑπὸ τῶν λόγων Id. Icar. 23.