dē-praedor — Lewis & Short
dē-praedor, ātus, 1,
I v. dep. a. (act. collat. form depraedaverunt, Ambros. de Fide, 2, 3), to plunder, pillage, ravage (postclass.;
for praedor, depopulor): agros,Just. 24, 6, 3; Ap. M. 8, p. 215; Vulg. Job, 24, 9; id. Isa. 33, 1.—In pass. signif.: agri, depraedati, Dict. Cretens. 2, 16 Deder. N. cr.