1. väya-
väya- m. Wind, Luft, Windgott (RV +). - Mi., dard., ni., pä väyu- m. Wind, usw. (Tu 11544 [mit Verweisen], TuAdd 11544, G. Buddruss, MSS 43 [1984] 23). - Tir., aav. voiin- Luft, Atmosphäre (wenn in Y 53,6 InstrSg vaiiu, HumbEIfSkj, Gä II 244), jav. vaiis- m. Luft, Atmosphäre, Name einer Gottheit (= "vaiiu-, AiGr 112,842), mp. /way/ ==(w’d) Luft, Atmosphäre (MacK 89), vgl. oss. wejyg/wazjug Gigant; u.a. (s., … — [Mayrhofer, s.v. väya-, p. 572]