καταφθίνω · kataphthinō — LSJ
waste away, decay, Pi. I. 8(7).51, Hdt. 2.123; κ. νόσῳ, γήρᾳ, S. Ph. 266, E. Alc. 622: in later Att. Prose, Thphr. HP 9.16.5: aor. part. καταφθινήσας Plu. Cons.Apoll. 2.117c: pf. part. κατεφθινηκώς ib. QConv. 621f, Arr. Epict. 4.11.25: καταφθῑνουσι trans. is f.l. in Theoc. 25.122.