fulmĭno — Lewis & Short
fulmĭno, āre, v. n. and
minore vi ad fulgurandum opus est quam ad fulminandum,Sen. Q. N. 2, 23:
nec fulminantis magna manus Jovis,Hor. C. 3, 3, 6:
fulminantem perjurant Jovem,Plin. 2, 7, 5, § 21.—With a homogeneous object:
ignes,Auct. Aetn. 342.—
Caesar dum magnus ad altum Fulminat Euphraten bello,thunders in war, Verg. G. 4, 561; cf.:
fulminat Aeneas armis,threatens lightning, thunders in arms, id. A. 12, 654:
fulminat illa oculis,hurls lightnings, darts fire, Prop. 4 (5), 8, 55. Ov. Am. 1, 8, 16.—
caelestis flamma Ingentes quercus, annosas fulminat ornos,Claud. Ep. 1, 40:
a deo fulminari,Lact. 1, 10:
vulnera fulminatorum,Plin. 2, 54, 55, § 145.—
fulminatus hac pronuntiatione in lectulum decidi,thunderstruck, Petr. 805.