horrĭdŭlus — Lewis & Short
horrĭdŭlus, a, um,
I adj. dim. [horridus], standing up, projecting forth, protuberant; rough, rugged, rude.
I Lit.:
papillae,Plaut. Ps. 1, 1, 66: caput ungunt horridulum, Lucil. ap. Non. 423, 1:
puer,Mart. 10, 98, 9:
comes,shabby, poor, Pers. 1, 54. —
II Trop., of discourse or style, rude, rough, unpolished, simple, unadorned:
tua illa horridula mihi atque incomta visa sunt,Cic. Att. 2, 1, 1:
orationes Catonis,id. Or. 45, 152:
horridula ejus verba et rudia flosculos Tullianos appellans,Amm. 29, 1, 11.