1. oscŭlum — Lewis & Short
oscŭlum (auscŭlum, osclum, i, n.dim.1. os,
Plaut. Am. 2, 2, 84; id. Truc. 1, 2, 8),videt oscula, quae, etc.,Ov. M. 1, 499; 10, 344: delibare, to touch, i. e. to kiss, Verg. A. 12, 434; id. G. 2, 523; Mart. 11, 92, 7; Suet. Aug. 94; Petr. 126; App. M. 3, p. 137, 41.—
syn.: basium, suavium): utinam continuo ad osculum Atticae possim currere,Cic. Att. 12, 1, 1:
oggerere,to give, Plaut. Truc. 1, 2, 8:
alicui ferre,id. Ep. 4, 2, 4;
Cic. Fragm. ap. Non.: capere,to take, Ov. 11, 13, 120:
figere,to imprint, Verg. A. 1, 687:
carpere,Ov. H. 11, 117:
sumere,id. ib. 13, 141:
eripere,Tib. 2, 5, 91:
jacere,Tac. H. 1, 36:
accipere et dare,Ov. H. 15, 132:
detorquere ad oscula Cervicem,Hor. C. 2, 12, 25:
rapere,to snatch, steal, Val. Fl. 1, 264:
breve,a brief, hasty kiss, Tac. Agr. 4: osculi jus, the right of kissing between relatives of both sexes, Suet. Claud. 26:
in osculo sancto,Vulg. Rom, 16, 16.