rĕ-căno — Lewis & Short
rĕ-căno, ĕre, v. a. (Plinian).
I To sing back, i. e. call back by singing:
ut illa (perdix) recanat revocetque (marem),Plin. 10, 33, 51, § 102:
Phoebus ... recanente lyrā fautor,Verg. Cul. 13.—*
II To charm back again, to undo a charm:
pauci etiam credunt serpentes ipsas recanere,Plin. 28, 2, 4, § 19 (perh. also id. 29, 4, 21, § 69, where Jan. reads praecanere. The form recĭno has another signif., v. recino).