tisana — Walde–Hofmann
tisana, -ae f. „Gerstengrütze“ erro bei Non. p. 550): entl. aus gr. wrıadvn f. ds. (Weise, Saalfeld; s. bes. Fleckeisen N]b. 93, titia : xpéa vqviuv 0 Aérouci zw Cl: Wort der Kindersprache nach Ernout-Meillet? 1041; s. dida oben I 349. — [Walde–Hofmann, s.v. tisana, p. 1593]