σκέλλω · skellō — LSJ
dry up, parch, μὴ μένος ἠελίοιο σκήλειʼ ἀμφὶ περὶ χρόα ἴνεσιν ἠδὲ μέλεσσιν Il. 23.191; cf. ἐνσκέλλω.
Pass. σκέλλομαι (κατα- A. Pr. 481): fut. σκελοῦμαι Hsch.: intr. pf. Act. ἔσκληκα in pres. signf. (in compds. also with intr. aor. 2 Act. σκλῆναι, cf. ἀποσκλῆναι):— to be parched, lean, dry, ἐσκληκότα καπνῷ smoke-dried, Choeril. 4, cf. Nic. Th. 718; χρὼς ἐσκλήκει A.R. 2.201; Ep. part. nom. pl. ἐσκληῶτες ib. 53.