rĕprĕhensor — Lewis & Short
rĕprĕhensor, ōris, m.id.,
I a blamer, censurer, reprehender:
restat unum genus reprehensorum, etc.,Cic. Ac. 2, 3, 7; id. Opt. Gen. 6, 18:
comitiorum,id. Planc. 3, 8:
delicti,Ov. H. 17, 219:
id factum non accusatore tantum, sed etiam reprehensore caruit,Val. Max. 6, 3, 9.