ē-mŏrĭor — Lewis & Short
ē-mŏrĭor, mortuus, 3 (old form of the
emori me malim,Plaut. Asin. 4, 2, 1; so id. Aul. 4, 5, 1; Ter. Phorm. 5, 7, 63; Cic. Pis. 7, 15; id. Off. 3, 32, 114; id. Tusc. 1, 40, 96; id. Par. 3, 2, 24; Sall. C. 20, 9; id. J. 14 fin.; Ov. M. 3, 391; Plaut. Cas. 2, 5, 26 sq.; Ter. Eun. 5, 2, 49; Cic. de Or. 1, 57, 243; id. de Sen. 19, 74; 22, 80; Cat. 52, 1, 4.—Prov.: verba facit emortuo, he talks to the dead, i. e. in vain, Plaut. Poen. 4, 2, 18.—
membrum,Cels. 5, 26, 34 fin.:
arbor,Vitr. 2, 9; Plin. 17, 24, 37, § 221:
carbo,i. e. to go out, id. 16, 6, 8, § 23:
sterilis et emoriens terra,desert, Curt. 4, 7, 10; cf.
vulva,Vulg. Rom. 4, 19.—
quorum laus emori non potest,Cic. Par. 2, 18:
vis,Cels. 2, 10:
dicta (with evanescere),Quint. 12, 10, 75: spes (opp. elucere), id. 1, 1, 2:
amor,Ov. R. Am. 654:
auxilium,Plaut. Ep. 1, 2, 14.