quam -prīmum — Lewis & Short
quam -prīmum (or quam prī-mum),
hominem istum quam primum absolvitote,Ter. Ad. 2, 4, 18:
huic mandat, ut ad se quamprimum revertatur,Caes. B. G. 4, 21; Cic. Fam. 2, 6, 1:
invisam quaerens quam primum abrumpere lucem,Verg. A. 4, 631.—With posse:
ut quamprimum possis, redeas,Plaut. Capt. 2, 3, 88:
sed recipe te, quam primum potes,id. Pers. 1, 1, 52.