transgressĭo — Lewis & Short
transgressĭo, ōnis, f.id.,
Gallorum,Cic. Pis. 33, 81: tua in Germaniam, Mamert. Pan. ap. Maxim. 7, 2; over the sea, Gell. 10, 26, 6.—
transgressio est, quae verborum perturbat ordinem,Auct. Her. 4, 32, 44:
transgressio concinna verborum,Cic. de Or. 3, 54, 207; cf. Quint. 9, 1, 34; 9, 4, 28; 8, 6, 66.—*